Finally @ Home!

Två veckor senare liksom. Men finally!

Vi har fått permis från 45:ans avd på sjukhuset nu över natten och ska tillbaka i morgon på förmiddagen för att väga lilleman. Men anledningen till att vi blev kvar på sjukhuset, för det första… var att Edwin drabbades av en bakterie i kroppen som gjorde att syresättningen blev sämre.

Vi åkte iaf in den 12:e aug efter dessa sömnlösa nätter, bara för att få något att sova på. Fick träffa barnmorskor och förlossningsläkare som kollade hur läget låg. Det visade sig att jag var öppen 3 cm efter någon timme där inne. Vilket gjorde att en dam tyckte att vi skulle sätta igång mig. Mest för att jag var helt slut och trött, för att inte påverka barnet negativt. Så där var vi. På med sexiga nättrosor… och en riktigt snygg rock! Haha… med humöret på topp och lite pirr i magen så var jag beredd. Dom stack hål på hinnan och vattnet gick när jag skulle gå och pudra näsan. Kändes verkligen supersexit! Tur att Peter var förberedd på att jag kanske inte skulle vara så Hot n’ Sexää! Dagen gick iaf… åt en supergo fisk… som jag älskade. Dock mumsade jag inte i mig någon av mina älskade kexchoklad. Fick på något sätt bort allt sötsug när jag hade ont… Tiden fortsatte att gå iaf… fick ryggbedövning… alltså det kan jag säga var bland det läskigaste jag varit med om! Men jag älskade det och har nog aldrig mått så bra i hela mitt liv. Peter tyckte jag var supermysig när jag satt och njöt på sängen av snurret i skallen. Vilket fall som helst så kom smärtorna tätare och innan jag visste ordet av och klockan var runt 20 så tog jag till lustgasen och dansade! Oj oj… inge vidare… men ändå inte såå farligt. Trodde att allt gick bra… men tyvärr så var det så att lilla Edwin var envis och vägrade komma ner i bäckenet. Pulsen gick upp till 200 på honom och det var då smällen kom… dom vände på mig… en kvinna såg mig in i ögonen… ”Du… vi får nog plocka ut barnet nu”… jag tänkte… Kejsarsnitt?? Men guu! Svarade… Vill inte! Men jag hade inte så mycket att välja på. Självklart så ville vi ju att han skulle klara sig så man fick ju finna sig i deras beslut, dom kunde ju sitt jobb liksom. Men jag var livrädd! Fort fort fort ut från salen på sängen… och in i en hiss… vidare in i en operationssal där typ tusen pers väntade kändes det som. Jag skakade av rädsla och tårarna bara sprutade… dom ryckte och slet i mig… och plötsligt så var det dags. Han skulle ut… via kejsatsnitt och jag skulle säga om jag kände när dom nöp mig i magen. Jag kände precis vad dom gjorde… och dom bestämde sig för att söva lilla mig. Ytterligare en sak som skämde mig. Peter fick då gå ut ur operationssalen och hans tankar var… ”nu dör båda två…” livrädd som han var så sa han hej då till mig… och mina tårar föll… minns inte så mycket mer efter det förutom att narkosläkaren sa…”jag kommer att trycka dig på halsen… men jag kommer inte att strypa dig”… kände ett starkt tryck… och tog tre stora andetag. Vaknade sen vid 23.30 inne på uppvaket…

När jag vaknade så kändes det som att jag bara kunde ligga och inte göra någonting. Kände inte benen helt hundra… och snurrade tankarna… visste inte om barnet klarat sig… och inte vart jag var. Frågade direkt en tjej som snurrade runt där inne… om barnet klarat sig… och vad det blev för något… Svaret jag fick var:  ”Jag vet inte… men jag ska ta reda på det…” och tusen tankar senare och total frossa i kroppen… så kom hon med nyheten att barnet mår bra och att pappa Peter ville komma ner till mig och hälsa på. Sen gick tiden fort och vips så var Peter där… med det absolut härligaste barnet jag sett. Vårat barn… våran son! Och sen lyckan som jag såg i Peters ögon går inte att beskriva! Jag själv var lycklig med så otroligt trött och borta… så det tog dock ett tag innan jag tog till mig honom. Men jag var som sagt lycklig! Framförallt att han mådde bra…

Vi var iaf nu beredda på att spendera 3-5 dagar på BB, vilket kändes som tusen år! Den vistelsen var iaf trevlig…

men sen…

Natten emot den 16:e aug när lille man så fick vi veta att vi var tvungna att ta fler prover på honom. Då såg dom att det var brist på det ena och det andra. Vilket verkligen kändes hjärtskärande för oss! Ingenting man var beredd på. Och värdena var ju dåliga och det behövdes behandlas med antibiotika. Dom hade aningar på att han hade åkt på en bakterie som orsakat en infektion i hans lilla kropp. Såhär i efterhand så känns det absolut bra att allt är gjort. Men jag lovar att det var det värsta jag varit med om när vi fick veta att han blev kvar. Man gör ju självklart allt för sitt barn, inte så.  Men det slog liksom bakut. Man var beredd på att få åka hem på söndagen. Men men… nu är det gjort. Han mår bra! Och äter som en häst! Lillgubben våran! 14 dagar är han i kväll… och en fantastisk bäbis måste jag säga. Självklart älskar man sitt egna barn och tycker att han är det bästa och finaste i världen, vore ju konstigt annars. Men han gör mig verkligen lycklig!

Kan också säga… att under denna tid så står jag verkligen i tacksamhet till min älskade Peter. Den man som han visat sig vara är helt otroligt! Visste att han är en kille som verkligen ställer upp, är ödmjuk och omtänksam… men nu är han mer fantastisk än vad jag vetat! Min älskade älskade stöttepelare! vet inte vad jag gjort utan honom… Total förälskelse i denna man… och att vi fått ett kärleksbarn gör inte saken sämre… Så underbart! Även att älsklingen fyller år i morgon… frågade vad han ville ha… men han har fått det vackraste och underbaraste han kunnat tänka sig… en son… En Edwin.

Total lycka & kärlek!

Älskar verkligen min familj!

Och sen… Mamma… Som tagit hand om hund,hus och hem i två veckor! Tusen tack!

Njuuuter!

Av Ben & Jerry’s Cookie Dough! Tack älsklingen för att du tillgodoser mig med de jag är som mest sugen på! Sista svängen nu ju. Slutar med socker när bebbe har kommit, man får ju försöka ha tålamod nu då och verkligen se till att man verkligen ääär sugen på ”det”. Mummiiiit! Myser tillsammans med mina härliga sammandragningar… inga större förändringar än så länge, så detta kan ta tiiid.

Puss på er!

No Baby… än så länge…

Följande har skrivit:

Anna: 27:e juli alt. 3:e aug – pojke

Monika: 23:e juli – flicka

Maijsan: 25:e juli – pojke

Peter ( Pappa ): 1:a aug – Pojke

Jonas: 2:a aug – flicka

Lina N: 27:e juli – flicka

Anna S: 1:a aug – flicka

Terese: 10:e aug – pojke

Tony: 2:a aug - pojke

Caroline: 6:e aug - pojke

Maria P: 5:e aug - flicka

Angela: 6:e aug - flicka

Sofi: 15:e aug - pojke

Linda N: 7:e aug - flicka

Lina L: 8:e aug (Mirabelle’s födelsedag) – flicka

Jennie: 3:e aug - pojke

Elin N: 4:e aug - flicka

Linda H: 7:e aug - pojke

Min släkt tror:

Mamma:Pojke den 3 augusti
Agneta: Flicka den 10 augusti
Micke : Flicka den 1 augusti
Mia: Flicka den 16 augusti
Sussi: Flicka den 11augusti (på Susanna dagen)
Janne: Flicka den 10 augusti
Kina: Pojke den 2 augusti
Kent:  Flicka den 29 Juli

40+0

och i morgon går man in på övertid. Dagen har ju precis börjat här… men jag känner liksom inga förändringar. Sover otroligt bra på nätterna, vilket verkligen förvånar mig. Det är ju bara bra antar jag Måste ju vara utvilad när man ska jobba stenhårt på förlossningen. Dessutom vet man ju inte när det kommer att ske,  så man passar väl på då.

Aja… det är väl bara att vänta och åter vänta… kommer väl bara pang bom känns det som… Längtar vilket som!

Nu ska jag fortsätta med ingenting… sen ska jag dammsuga.

Nääääär?

Följande har skrivit:

Anna: 27:e juli alt. 3:e aug – pojke

Monika: 23:e juli – flicka

Maijsan: 25:e juli – pojke

Peter ( Pappa ): 1:a aug – Pojke

Jonas: 2:a aug – flicka

Lina N: 27:e juli – flicka

Anna S: 1:a aug – flicka

Terese: 10:e aug – pojke

Tony: 2:a aug - pojke

Caroline: 6:e aug - pojke

Maria P: 5:e aug - flicka

Angela: 6:e aug - flicka

Sofi: 15:e aug - pojke

Linda N: 7:e aug - flicka

Lina L: 8:e aug (Mirabelle’s födelsedag) – flicka

Jennie: 3:e aug - pojke

Elin N: 4:e aug - flicka

Linda H: 7:e aug - pojke

Min släkt tror:

Mamma:Pojke den 3 augusti
Agneta: Flicka den 10 augusti
Micke : Flicka den 1 augusti
Mia: Flicka den 16 augusti
Sussi: Flicka den 11augusti (på Susanna dagen)
Janne: Flicka den 10 augusti
Kina: Pojke den 2 augusti
Kent:  Flicka den 29 Juli

Hmmm… Nu då?

Happ… det blev ingen juli-bäbis Men men… vad gör det liksom. Den lille verkar ju ha det bra där inne. Jag har dock känt av otroligt hög puls nu för en stund sen, men blodtrycket ligger på en jämn nivå.  Har blodtrycksmätare hemma, bra så man kan ha koll. Inte bra med för högt, det känns skönt somsagt att det ligger på en jämn nivå iaf.

Nu är det bara 2 dagar kvar tills den beräknade dagen. Känns läckert att tiden har sprungit i väg och jag kommer så väl ihåg när man skrev att det var 100 dagar kvar. Hallåå… vart tog alla dessa månader vägen liksom? Men det känns ju underbart att det kan hända när som helst. Ja visst känner jag sammandragningar och att jag får stanna upp lite då och då och ta några djupa andetag, så är det ju. Men den lilla lilla smärtan jag tycker att jag känner då, det är knappast någonting alls i jämförelse med vad jag verkligen förväntar mig att känna. Så jag finner mig i det lilla som händer… Väntar liksom på det stora nu!

Nä… nu ska jag hämta vatten, Got to have!

Oinspirerad!

att blogga för dagen känner jag. Det är en riktigt seg dag i dag, har inte gjort någonting. Vi planerar att åka ut till mormors stuga och äta middag där, men i övrigt går jag bara runt och känner efter… Händer det nått? Men nej. Ingenting what so ever… men men… det kommer nog bara säga booom så är det dags. Känner mig trött… samtidigt som jag är pigg, även i dag… rastlös liksom… konstigt. Vill ju att den lille ska visa sig vilja komma ut snart… Hmm…

That’s it. Nu ska jag göra mig klar… hej då.

- 3 Dagar kvar till BF -

BM-rapport.

Jaha… bäbis växer… jag har gått ett och halv kg sen förr förra veckan! Jag är BIIIG nu! Aja… det blir nästa projekt! Men bebben mår bra iaf… hjärtljudet låg och pendlade mellan 137 – 149 slag/min… och enligt BM så var det bara som det skulle. Känns alltid skönt att veta! Och ”magmåttet” ligger på 37 cm… 3 cm mer än sist. Enligt karln som jag hade så när han kände efter hur barnet låg så blev den lille lite pissed och det var därför den sträckt ut över allt. Lät lite kul tycker jag.

Annars så tycker jag att det är dags för bebben att komma. Känner av otrolig yrsel ibland nu… kunde tydligen bero på att bäbisen trycker neråt och på nerverna. Låter ju logiskt… och ja, att det snart är dags… det vågar jag inte ens säga… men vi hoppas!

Nu ska jag vila… kanske sova en stund… sen får vi se om jag orkar klippa gräset… om inte i dag…. kanske i morgon!

Puss!

- 6 dagar kvar till BF -

Nehepp ;)

Anna: 27:e juli alt. 3:e aug – pojke…visserligen inte den 28:e ännu… men men…

Monika: 23:e juli – flicka

Maijsan: 25:e juli – pojke

Peter ( Pappa ): 1:a aug – Pojke

Jonas: 2:a aug – flicka

Lina N: 27:e juli – flicka… visserligen inte den 28:e ännu… men men…

Anna S: 1:a aug – flicka

Terese: 10:e aug – pojke

Tony: 2:a aug - pojke

Caroline: 6:e aug - pojke

Maria P: 5:e aug - flicka

Angela: 6:e aug - flicka

Sofi: 15:e aug - pojke

Linda N: 7:e aug - flicka

Lina L: 8:e aug (Mirabelle’s födelsedag) – flicka

Jennie: 3:e aug - pojke

Elin N: 4:e aug - flicka

Linda H: 7:e aug - pojke

Det verkar ju lugnt nu så… men vi får se

Bökar mest bara från höger till vänster och har just för tillfället hicka.

Blir nog…

en liten tripp ut till Matfors nu i eftermiddag. Vi ska åka till Peters mormor och Liliann är också där. Sen vid 19 kommer även Peter P och Maggan från Stockholm upp… och det är ju alltid kul att se dom!

Funderar på att bära ut baby-skyddet ut i min bil + min väska och babyväskan. Så det är klart för den dagen som man måste upp på förlossningen. Känns som tusen år dit…. men men… känns liksom som att ingenting händer. Förutom att när jag ligger på sidan nu på kvällarna så är det precis som att bäbis protesterar lite, bökar så att det riktigt spänner i magen på mig… typ som… ”Det är trååångt! Ge mig space!” Jag vaknar även av det… så det kan ju vara så att bäbis tycker så Pratade lite med bäbis i går och sa till den lille att det går bra att komma i övermorgon, den 27:e juli alltså. Det är ju liksom ingen vanlig dag, utan det är ju världens bästa Tonyyy’s födelsedag! Tänka sig att karln fyller så mycket! Haha… hela 30 bast. Lillälsklingen! så bara därför tycker jag att bäbis ska komma uuuut!

Som det känns just nu så verkar det inte så… har lite muskelvärk i benen på kvällarna och sammandragningar några ggr om dagen… men inget som jag inte kan leva med om jag säger så. Därför så känns det inte som att det är dags ännu.

Nu ska jag försöka vänta in Peter, han ska duscha… och vi ska väl bli sen i vanlig ordning… men men, han är ju duktig med renoveringen som är i full gång… så jag kan inte säga allt för mycket.

Puss då, hääråå!

- 8 dagar kvar till BF -