Tror att det regnar…
hmm… men jag är inte säker. Alltså, att det regnar gör mig ingenting… men inte i flera dagar! Det är såå tråkigt i längden.
I dag blir det så lugnt som det bara kan bli. Älsklingen och Kristian bygger och jag pysslar med det som jag orkar med. Känner mig rätt så trött i kroppen efter gårdagens pers. I går kväll så snurrade det lite i huvudet så då blev det myyys i soffan och benen högt. 
Nu är jag trött på ögat… och snart kommer Jonas! Blir kaffä.
Herråå!
Prepared.
Så, nu har vi köpt hem det sista inför bäbis. Allt det nödvändiga känns det som. Det har varit mycket skönt att ha en liten lista att följa och pricka av eftersom, och det är tur att man är gjord av pengar även om både blocket och tradera finns så drar det lätt iväg. Men den som tror att det är “billigt” att skaffa barn kanske måste tänka om… hihi…
Resan med inhandlingar har ju varit otroligt rolig och lärorik. Det är ju en jungel, men det känns som att vi är på rätt spår iaf. Jag hade lite klart för mig redan från början vad jag ville ha för vagn(Kronans Duovagn), vilket skötbord ( Brio-vegga) och sedan har vi en vagga som är sedan Peter var liten. Sen är det bara att lyssna på goda råd, läsa sig till kunskap och bli guidad av detta otroliga internet. Men nu är vi klar med alla inköp, skööönt!
Älsklingen satte upp skötbordet i eftermiddag, så nu har det torkats ur… putsats och grejjats. Så här blev det:
Nu är jag trött på ögat efter denna dag i Birsta, dammsugeri, städning av WC och skötbordsfixning så nu känner jag att bäbis har hicka och att jag måste vila. Så Puss puss på er!
Patetiskt!!
Days of our Lives. Allvarligt… allt är så otroligt löjligt. Ändå kan man inte sluta titta på det, en gång om år. Man hänger ju med ändå liksom. Tiden verkar ha stannat.Aja, snart ska jag åka och hämta Omi. Puss puss.
Ska jag eller ska jag inte?
det är ju det som är frågan.
Läst i många tidningar om att man ska skriva ett förlossningbrev innan man åker in till BB. Är det ett måste, frågade jag mig? På föräldrautbildningen så frågade jag barnmorskan om vad hon tyckte. Ja inte en hel novell tyckte hon men det är inget måste. För jag känner lite såhär:
Peter för min talan. Så länge han vet hur jag vill ha det och kan tala om för folk omkring och jag kan lita på det när dagen väl är kommen så får det bli så. För just nu har jag ingen aning om hur jag vill ha det. Eller jo, jag vet att jag vill ha ryggmärgsbedövning i fall det krävs och vad jag vill dricka, inget för sött utan jag vill nog bara ha Vatten. Men det är så svårt att säga nu hur jag vill ha det då, vet ju inte ens vad jag vill ha dagligen, det enda säkra kortet = vatten! Och sen hur resten kommer att bli får nog ske allt eftersom, så länge jag andas och klarar av smärtan hela vägen så… För jag tror att allt kommer att ge sig själv. Barnmorskorna är de som jag litar på, dom kan ju liksom sitt jobb och jag vet ju bara att jag verkligen ska ge allt och kämpa för att bäbis ska komma till världen.
Peter och jag har pratat lite de senaste veckorna om hur viktigt det är för mig att han verkligen måste förstå och lyssna för att senare, som sagt ge min talan till omvärlden om jag inte kan det själv. Han är den som känner mig bäst då, när jag väl ligger där. Som tur är så har Peter ett otroligt lugn som jag är såå tacksam för. För de som känner mig vet att jag kan själv kanske kan stressa upp mig över lite och ingenting, då är det bra att han är min stöttepelare, hela vägen! Min älskade.
Som jag ser mig själv de senaste veckorna så har jag blivit lugnare. Mer redo inför det som ska ske, känns det som. Mina humörsvängningar har avtagit och jag känner själv att jag mår bättre. Bra va? Men det känns faktiskt otroligt bra att jag är så lugn. Jag vill liksom att veckorna ska springa iväg nu så man får gå igenom det där otroliga. Kommer säkerligen känna dödsångest under processen… men ändå… i slutändan så har vi det mest fantastiska i livet, ett barn. Så jag längtar efter smärtan, den där som förmodligen kommer att få mig att ångra att jag sagt att jag längtar efter… men ändå. 
Jag vill komma dit nu… jag vill påbörja/fortsätta livets resa tillsammans med vår lilla familj.
Jag är lycklig nu för tiden, trots att jag förlorat en person som stod mig nära i livet, utan en enda anledning så valde han liksom att sluta existera i mitt liv. Men i det stora hela så får jag väl lära mig leva med det, för jag vet ju inte ens anledningarna till hans omvändning och respeklöshet. Jag vet att jag inte gjort han något så därför backar jag nu helt och låter han göra “jobbet”… jag har liksom försökt gjort mitt… men jag hade inget att hämta… så nu är i mitt egna liv, utan dig. För jag är lycklig, jag har funnit mitt livs kärlek, vi ska få ett kärleksbarn att älska, vi har byggt en otrolig relation med tillit och kärlek hela vägen. Ingenting ska få mig att rasa igen, inte när jag inte förtjänar det. Tyvärr är relationen mellan mig och “han” totalt förstörd känns det som. Från att vi var otroligt nära… så krossades det av dig. Kommer nog aldrig att bli så nära varandra igen…
Tråkigt med trasiga relationer. Men jag känner bara att mitt liv inte kan bli bättre. Har dessutom inte känt mig såhär lycklig på evigheter. Det går inte ens att beskriva. Man kan verkligen snacka om Total kärlek!
Nu ska jag dricka vatten, snart kommer ju älsklingen hem också… Puss!
Inspirerad av…
Lina igår så för mig blev det supersmarriga makrillmackor till middag. Var inte sugen på någonting annat heller… fick iaf i mig fisk. And I Love Makrill i tomatsås!
Vad blir det av den här dagen?
Har väl inte så mycket planerat, dona lite i den takt jag känner för är väl det som jag ska göra. Skönt med sådana dagar också. Nu ska jag bara se till att få i mig något till frukost.
Nyduschad nu, måste borsta håret!
Herrååå!
Funnit…
min plats här i livet, och det känns underbart!
Varit hos barnmorskan nu vid 14 och jag blir inte lättare. Gör väl ingenting så länge bäbis mår bra. Vilket den lille verkar göra. Hjärtljuden lät så fint och blodtrycket var på normal nivå för mig. Kroppen har samlat på sig mer vatten nu och jag sväller, benen högt och vila är det som gäller emellan allt pyssel, och dricka mycket vatten. Hon trodde även att bäbisen kommer att bli en lång krabat… enligt hennes mätningar… och att den just nu ligger runt 2600gram. Vilket är helt normalt. Men längden, ja det kanske blir en jättebäbis. Bäbis ligger även med huvudet neråt fortfarande, och enligt henne så ligger den ganska långt ner… vilket märks tydligt med tanke på hur ofta jag pudrar näsan… Hihi…
Går in på vecka 36 nu. (36+0) och oj vad tiden springer iväg. Snart är du hos oss vårat kära lilla hjärta. Och vi har ju faktiskt gjort hela 90% av hela resan så…och som jag ser på min mage just nu så ligger du på mer på höger sida än vänster din lilla busunge!
Annars då. Ja vi har hämtat min bil och oj vad skönt det är att kunna poppa mina skivor, ett liv utan musik ja det skulle jag inte kunna leva! Så nu är allt tillbaka till normalt…
Nu måste jag ha vatten! Bloggar kanske mer senare! Puss.
Poppar!
Har nu lämnat in bilen för lagning, så i eftermiddag blir det en extratur med den och då ska de poppas. Måste ju passa på nu när man har bäbisen i magen och sen har jag även märkt att den rör sig mer när jag poppar så den diggar nog
Nu ska jag fortsätta dansa, sjunga och poppa!
I love Vattenmelon!
Speciellt seedless.
Mummelicious som piiiiiip!
Har precis vräkt i mig en fjärdedels… och nu, ja nu mår jag gott
Godnatt.
Lista:
- Lämna in bilen kl 08. (ny CD-spelare ska in)
- Städa, dammsuga, torka, tvätta.
- Ta ner skåpet.
- Barnmorskan kl 14.
- Hämta bilen.
- Köpa sensitive tvättmedel till bäbiskläderna som ska tvättas.
Måste få detta gjort!
